Onsdag mitt i vecka 8 och alla sportlovsfirare har installerat sig och kommit igång med skidåkningen i Åre
En typisk sportlovsvecka med många bilar från Norge och Finland på parkeringen. I liftköerna hörs skånska, en och annan smålänning och några skidåkare skämtar på göteborska. Jag trodde att jag skulle mötas av proppfulla parkeringar, långa liftköer och fullt med folk i backarna. Jo, visst märks det att Åre har många besökare men det är inte alls så mycket folk i rörelse som jag trodde och då kommer jag till parkeringen strax efter kl 10.00. En tid då det kan vara svårt att få parkering.
Inne i värmestugan ser jag att många varit före mig och bytt om till pjäxor. De flesta hyllor är rätt upptagna av skidbagar, ryggsäckar och skor. Dock ingen direkt trängsel och det har inte hunnit blir stökigt i värmestugan ännu.
Det är liftköer vid Rödkulleliften, Bräckeliften och vid VM8an, dock inga köer som direkt stör. Det ska tilläggas att Skistar Åre har lärt sig en del av de liftköer man anordnade under pandemitiden och viss ordning från det lever kvar och de är roligt att se. Är inte jag som Årebo lite part i målet då? Jo, det är jag förvisso. Men samtidigt är jag en av de största kritikerna till köarrangemangen. Jag har jobbat flera år som skidlärare i Vail, Colorado, USA där man kanske är världsbäst på att arrangera liftköer. Jämfört med det har Åre fortfarande mycket kvar att lära sig, även om det blivit klart bättre den senaste tiden. Det stora eldprovet torde komma vecka 9 då Stockholm har sportlov.
Vid Gondolens avstigning uppe i solen är det lika vackert som vanligt med nedisningen på alla byggnader. Trots att jag har fotat ganska många nedisningar slutar de aldrig att fascinera mig. Och jag tycks vara i gott sällskap. Det är nästan skrattretande att se hur många människor som springer omkring med sina telefoner och fotar nedisning, varandra, utsikten och den så påpassligt ditplacerade ÅRE-skylten vid kabinbanan. Ett listigt drag.
Det är fantastiskt gott om snö uppe på Åreskutan just nu. Den ibland så nesliga nedisningen har gjort ett mycket bra jobb under januariveckorna. Det man bör veta är att högzonen på Åreskutan skulle vara totalt obrukbar som skidområde om inte nedisningen täckte alla stora klippor med varm snö som får frysa fast. Den hårt packade snön (isen) utgör en perfekt bas för den kalla nysnön som sedan kommer och lägger sig ovanpå den hårda basen.
Vi har haft vintrar då inte nedisningen gjort sitt jobb innan kallsnön kommit och det har utmynnat i att antigen så blåser den kalla torra snön helt sonika bort eller så kommer alla lösa stenar under snön krypande upp och lägger sig som ett fint lager sand uppe på snön. Så när ni förbannar nedisningen då liftarna inte går att öppna ska ni samtidigt tacka fenomenet för att det skapar ett fantastisk skidområde på Åreskutan. Det är alltid två sidor på myntet. Har ni möjlighet att vara på Åreskutan i april, maj (ibland juni) ska ni ta tillvara på den perioden. Då ser ni vilka otroliga fördelar nedisningen har.
Snökanonerna är undanställda och översnöade. Förhoppningsvis behövs de inte mer denna vinter. De får vila tills nästa vinter är i antågande. Läs mer om det vita guldet och snötillverkning här.
Hela Åreskutan är Åre Skidlärarutbildnings klassrum. Här vistas de som går utbildningen i sina pjäxor från mitten av december tills liftarna stänger i april/maj. I Åre, har utbildning till skidlärare funnits sedan 1988 och är Sveriges äldsta längre sammanhängande utbildning för skidlärare. Att gå någon av våra skidlärarutbildningar innebär att man kommer att vistas bakom kulisserna på Sveriges största skidort, Åre.
Text och Foto: Ola Rockberg
www.campusare.se