Det vita guldet

Uppdaterat: nov 9

Snön har kommit till Åre. Äntligen. Vad vi har längtat!






Klockan är nästan nio på kvällen och jag träffar snöläggarna i teknikhuset vid VM8an. De har kommit in från kylan och stökat undan delar av dagens arbetspass. Lite värme inomhus, kolla datorer och ta en kopp kaffe. Sedan är det dags att åka ut igen och göra iordning för nattpasset och de som ska ta över i novembermörkret.







Visserligen är mycket av snösytemet digitaliserat idag och det går att styra många delar av jobbet från skärmar i värmen men det innebär inte att allt utomhusjobb är borta. Tvärtom! Stor del av jobbet måste göras i ganska bistra förhållanden. För att klara av yrket gäller att man är teknik- och motorintresserad, har bra koll på hur man kör skoter i mycket tuffa förhållanden och inte minst inser att det är jobb 24/7. När det är kallt och väderförhållandena tillåter att man sprutar snö jobbas det skift alla timmar på dygnet och de flesta timmar den här tiden på året i Jämtland är mörka timmar.







Ikväll var det 5-10 minusgrader på hela arbetssträckan mellan dal- och bergstation. När man tillverkar snö är ingredienserna kallvatten och tryckluft. Stora delar av hantverket innebär att hitta en lagom blandning av dessa två beståndsdelar för att det ska frysa till och bli bra snöflingor. Det syns på alla fordon att de körs körs under iskallt vatten som faller från skyn. Isbildning är vardag för de som jobbar med snöläggning.







Snökanonerna har varit på i ca 24 timmar och det börjar redan synas att marken är täckt av det vita guldet. Det gör att det blir lättare för snöläggarna att transportera sig mellan kanonerna. Nu kan de ta fram fler och fler skotrar istället för bara fyrhjulingar. Dock innebär den ökade snömängden också svårigheter på sikt. De snökullar som successivt byggs upp gör att skoterkörandet inte bara blir glass och ballonger. Kylan, mörkret och de konstant växande högarna av snö kräver både försiktighet och skicklighet av förarna.







Efter fikapausen ska de snöiga och stela kläderna krängas på för att kunna ge sig ut och köra sista delen av arbetspasset. Hörselkåpor, varma handskar, hjälm och skyddsglasögon.







När man jobbar med vatten blir det naturligtvis is i redskapen och då är det bara att släpa in grejerna och vänta på att det ska tina så de kan göra nytta utomhus igen. Städa får man göra när det blir tid över.







Det hänger hörselkåpor direkt innanför dörren till maskinrummet. Du kan inte vara där inne utan skydd för öronen, förklarar grabbarna när jag går ned för att fota i det mäktiga teknikrummet som är hjärtat i verksamheten. Det är kraftfulla pjäser som krävs för att klara av att trycka luft och vatten högt upp på fjället. Rördimensionerna är gigantiska. Inga vanliga trädgårdsslangar vill jag lova.







Dags att ge sig ut i nattmörkret igen och göra klart så nästa arbetspass kan ta över stafettpinnen. Varje timme som man kan tillverka snö är värdefull. Det gäller att ta vara på tiden. Motorerna brummar igång och strålkastarna lyser upp vägen ut i fjällmörkret.







Det är tack vare snöläggarna vi kan njuta av skidåkningen hela vintern. Den bas av snö de lägger i november/december ska finnas i botten av skidåkningen ända till maj. Det finns inte en chans att Åres skidåkning skulle fungera hela vintern utan dessa insatser i början på vintern. Tack ska ni ha alla snöläggare!











Taxt & foto: Ola Rockberg, Campus Åre



724 visningar1 kommentar

Senaste inlägg

Visa alla