Byn som ändrade skepnad på bara ett par timmar. Inte trodde jag att det skulle bli så här när jag vaknade på måndag morgon i Åre. Dagen startade med hårda vindar, plusgrader och duggregn. Vägarna i Åre blev mörkare och mörkare och det gick liksom att känna hur sommaren var i antågande. Jag åkte förbi Åre torg på förmiddagen och tänkte på alla de stackars gäster som tagit sig till byn nu i Coronatider och längtat efter en fin påskvecka med sol, blå himmel och skidåkning. Åre torg var grått och dassigt och alla människor där såg ut som de helst skulle hade velat vara någon annanstans.
"Byn som ändrade skepnad på bara ett par timmar"
Så plötsligt hände det. Jag satt hemma vid datorn, som man gör en gråmulen dag i Jämtlandsfjällen, när det helt plötsligt började låta utanför huset. Regnet hade blivit vitare och ljudet kom från hagelkornen som slog på fönsterbläcken. Det smattrande ljudet pågick bara några minuter eftersom de hårda hagelkornen sakta hade övergått till mjuka vackra vita snöflingor som kom neddinglande. Ja, neddinglande och neddinglande. De kom väl egentligen ned i full fart i knäveckshöjd, som det oftast gör när det snöar i västjämtland. Nu spelade det faktiskt mindre roll hur de kom ned. Så länge nederbörden var vit var jag nöjd.
Vinden och snön ven kraftfullt förbi fönstren och det kändes lika nytt och spännande som det gör när den första riktiga snöstormen drar in över Åredalen i oktober när man riktigt längtar efter kyla och snö. Helt plötsligt kändes det inte lika självklart att sitta vid datorn. Jag ville ut i snön. På med varma kläder. Med kameran i högsta hugg stegade jag ned mot Åre torg, platsen som tidigare under dagen mer hade liknat en krigszon än en skidanläggning. Nu var stämningen helt annorlunda och jag möttes av barn som lekte i snön, vuxna karlar som kastade snöboll och människor i alla åldrar som åkte skidor på trottoarer, nedför trappor och över vägar.
"barn som lekte i snön, vuxna karlar som kastade snöboll och människor i alla åldrar som åkte skidor på trottoarer, nedför trappor och över vägar"
Som i ett trollslag hade allt ändrat sig tack vare en vintrig snöstorm. Nu var det inte längre så synd om alla gäster på Åre torg. Den gråa, trista stämningen på Åre torget hade försvunnit och ersatts av en sprudlande glad lekplats full av människor med muntra miner. Det var fascinerande att se hur snöns närvaro lockade fram det lekfulla hos alla som befann sig på Åre torg. På nåt sätt så fick jag en känsla av att folk också frös mindre i snöstormen på eftermiddagen än de gjort i plusgraderna på förmiddagen.
Det sägs ju att snön alltid räcker till över påskveckorna, oavsett när påsken ligger på året. Om vi misströstade för någon dag sedan när vi trodde att vintern var över så är stämningen tillbaka på topp igen nu efter snöfallet. I alla fall bland oss som gillar skidåkning både i april och maj. Kung Bore har återvänt från sitt tillfälliga sommarnöje.
Ola Rockberg, Campus Åre
Comentarios